StartTvångssyndrom
Personer med tvångssyndrom lider av tvångstankar eller av tvångsbeteenden, varav det sistnämnda är vanligast. Tvångstankar är återkommande och obehagliga tankar som personen försöker undvika att tänka. Det kan vara tankar på katastrofer, sjukdomar, hädiska tankar eller obehagliga impulser. Tvångstankar kan också vara obehagliga bilder. Tvångsbeteenden är upprepade beteenden som personen gör för att minska ångest från tvångstankar eller något i omvärlden. Det kan vara att kontrollera spisen, tvätta händerna, tänka en speciell ramsa, samla på saker eller räkna. Personer med diagnosen tvångssyndrom ägnar mer än en timme varje dag åt dessa tankar och upprepade beteenden. En annan vanlig beteckning för tvångssyndrom är Obsessive-Compulsive Disorder, OCD.
Studier visar att ungefär 2 % av befolkningen lider av tvångssyndrom, även om betydligt fler har tvångsproblematik av lägre grad. Ingen vet idag varför vissa drabbas av tvångsproblem och andra inte. Man tänker att det delvis beror på biologiska och delvis på psykologiska orsaker. När ett tvångsproblem väl utvecklats finns det kvar av flera anledningar: personens fokus på att försöka undvika att tänka tvångstankarna gör tvärtom att dessa uppkommer allt oftare och den ångestlindrande effekten av tvångsbeteendena gör att dessa beteenden ökar.
Personer med tvångssyndrom utvecklar oftast dessa problem under tonåren eller tidiga vuxenåren. Många väntar flera år innan de söker hjälp för sitt problem. En fjärdedel av alla personer med tvångssyndrom utvecklar också depression. Det är också vanligt att personer med tvångssyndrom också lider av generaliserat ångestsyndrom.
Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) har gjort en genomgång av studier på behandling av tvångssyndrom och funnit att behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) är den psykoterapiform som har stöd i forskningen. Även behandling med medicinering har effekt, men återfall är vanligt när man slutar med medicinen.
Behandlingen inleds med en mycket noggrann analys av klientens tvångstankar och tvångsbeteenden. Därefter består behandlingen framförallt av att personen utsätter sig för sina egna ångestväckande tvångstankar eller ångestväckande situationer, samtidigt som terapeuten hjälper klienten med strategier för att inte utföra sina ångestlindrande tvångsbeteenden. Efter att detta gjorts upprepade gånger så minskar både hur ofta tvångstankarna dyker upp, och även hur mycket ångest de väcker. Denna metod kallas för exponering med responsprevention. En KBT-behandling för OCD varierar i längd beroende på klientens problem och blir oftast runt 10 sessioner, men kan vid svårare fall vara upp till 30 sessioner.